NYA SATSNINGAR FÖR KEE! New challenges for Kee!

EU är mer intressant än det låter, det finns många spännande delar att arbeta med inom offentligt utvecklingskapital, strategier och projekt. Jag ansluter mig nu till Lisa Fröbel och Inspire 4eu som är ett framtidsföretag med EU och världen som arena. Vi berättar gärna mer om de möjligheter som vi erbjuder för både små företag och hela koncerner.

Vi befinner oss just nu i ett intensivt utvecklingsskede, därför är jag inte för tillfället så aktiv i bloggen, men jag kan alltid nås på email:
kee@4eu.se

Du kan också ladda ner min nya engelska barnboksserie på amazon.com ”Daddy´s amazing stories”.
För böcker – klicka på the Cave.

EU is more interesting than it sounds, there are several exciting areas within public financing, strategies and projects. I am joining Lisa Fröbel and the future oriented company Inspire 4eu that works with EU and the world as our arena. We are delighted to tell you more about opportunitys that we offer for small companys and big enterprises.

At the moment we are in a stage of intense development, this is the reason why I am not so frequent in this blog, but you can always reach me at:
kee@4eu.se

Also, feel welcome to download my new English series of childrens books at amazon.com ”Daddy´s amazing stories”.



141122 – SAFT HAR OLIKA INNEHÅLL, SÅ ÄVEN ”UTBILDNING” ”ETABLERING” OCH ”MATCHNING”! VILKEN UTVECKLINGSBROMS!

Ibland undrar jag stillsamt om vi människor verkligen är så kortsiktigt tänkande som vi ibland visar, eller för att vara rakt på sak – osmarta.

”Matchning” är ett populärt ord inom arbetsmarknadspolitiken, men bakom ordet döljer sig helt olika sätt att arbeta med detta. Den största bromsen står statliga organisationer för när man uppriktigt tror att innehållet bakom ordet ”matchning” är detsamma oavsett vem som utför det. Man väljer att göra detta ställningstagande innan man givit sig tid att studera processerna bakom ordet, och därför väljer man inte alltid det som är bäst för människorna.

Man har bestämt sig för vad definitionen av ordet ”matchning” är, och utgår ifrån att alla definierar detta på samma sätt. Detta är en av vår tids största bromsar av utveckling framåt. Målet är detsamma, men arbetssättet bakom ordet ”matchning” kan vara helt olika beroende på hur nytänkande och strategisk man är.

Denna tanke har aldrig slagit den statliga myndigheten, vilket jag tycker är mycket synd. Det enda som skulle krävas är lite tid och öppenhet, och belöningen i form av långsiktigt sysselsatta människor skulle inte låta vänta på sig.

Att acceptera en process där de rätta orden finns med utan att granska sanningen bakom orden bromsar utvecklingen av vår arbetsmarknad. Denna hantering ger utrymme för många företag att utföra mindre fullvärdiga uppdrag åt statliga organisationer – uppdrag som inte håller måttet, även om man har målsättningen att göra sitt bästa. Men varför gå länge än man behöver? Ribban ligger på för låg nivå och man behöver inte passera den.
Denna acceptans från statliga organisationer där man inte pressar ribban uppåt och inte ställer högre krav gör i slutändan att människor i vårt samhälle som förtjänar och behöver det allra bästa inte får det.

Jag fick en gång frågan av en politiker vem jag egentligen jobbar för, och vems sida jag står på – och mitt svar var självklart:

Jag jobbar för människorna, jag står på deras sida.



141005 – FÖRBJUD TIGGERI OCH ELDA I BAKEN PÅ KOMMUNERNAS ANSVARIGA!

Titeln på detta inlägg kan tolkas på flera sätt så jag ska vara tydlig.

Jag anser att tiggeri är förnedrande och bidrager till att den som tigger hamnar ännu mer utanför samhället och ytterligare minimerar sina chanser till att skapa sig ett bra liv och bli accepterad. Det finns också en annan sida av detta, människor som redan bor i Sverige blir irriterade, det kan kännas obehagligt att vårt land där faktiskt ingen ska behöva tigga nu har råkat ut för denna kultur – som vi själva sett till att den kommit in genom att vara passiva!

En annan sida av myntet är andra länder som inte tar ansvar för sina egna medborgare, utan glatt låter dem åka till andra länder med ett ”mission” – att tigga!
Vad tänker vi i vårt land göra åt detta?
Kan inte vår regering bestämma att vi, och förstås andra länder med oss, hjälper till för att människor ska kunna stanna i det land de har sitt hem i?

Tyvärr försvaras kommunernas passivitet av personer som påstår att ”så här ser världen ut”. Enligt mitt synsätt är detta en ytterst olämplig kommentar som borde förpassas ut i en omloppsbana i rymden. Ingen människa ska behöva sitta på detta sätt och tigga i vårt land, det skadar individen och vårt samhälle.
I samma ögonblick som vi öppnar dörren för att supporta nya svenskar ökar vårt ansvar att integrera dem i samhället på ett sätt som fungerar. Jag har skrivit detta förut i bloggen – det behövs resurser i kommunerna, människor som kan gå ut och plocka bort de som tigger från gatan, se till att de kommer på rätt köl och förstår vårt samhälles sociala koder för att bli accepterade. Det är djupt olyckligt att de i alla läger, genom tiggeri, hur man söker jobb, hur man hanterar situationer i samhället – för med sig sitt hemlandskultur som inte går hem här.

Ansvarstagandet lyser med sin frånvaro, processerna för att få detta att fungera lyser med sin frånvaro, viljan att gå från ord till handling lyser med sin frånvaro.

Just denna brist leder till en förstärkt segregation. Fy skäms!



140815 – OLIKA VÄRDERING = OLIKA RESULTAT

Det är egentligen inte så konstigt att ledare i olika organisationer har så olika synsätt på utveckling då de har helt olika referenser. Den sovande potential som finns i kommuner och stat är enorm – för att inte säga abnorm! Om skygglapparna kastades och hela bilden öppnades skulle utvecklingen i dessa mastodontinstanser förändras helt.
Men kanske är det detta som flera ledare inom instanserna fruktar, eftersom man då inte vet hur man ska hantera situationen och de nya kraven. Man är helt enkelt vilsen inför denna nya tidens ledarskap där man tar helt andra beslut, baserat på nya referenser.

Ledare med öppna synsätt och nya tankar måste vanligtvis hålla sig inom en viss gräns för att bli kommunalt accepterade, medan de i det privata näringslivet ses som ett guldkorn. Sticker de ut för mycket passar de inte in i normen – och det värsta av allt är att de ledare som skapar dessa normer och håller fast vid dem, förstår inte själva att de sitter fast. De ser sig som öppna individer och i flera fall ser de sig till och med som utvecklingsbenägna.
Då kommer vi in på referenser. Om man inte vet eller har sett sin globala omvärld och allt som faktiskt är möjligt i den, då är man inte medveten om att man kan gå ett steg längre. Man är nöjd vid en lägre ribba – något jag ofta ser då jag observerar ledares agerande kommunalt och statligt. Med en sådan referens kan en ledare aldrig uppnå den utvecklingspotential som en ledare som anammar allt i sin omvärld.

Så självklart är det skillnad på ledare i dessa instanser och ledare ute i näringslivet, och det beror på referenserna. Rekrytering sker också efter dessa referenser, så det är inte konstigt att utvecklingen i flera kommuner stannar av.

Det är ingen generationsfråga. Det är en kulturfråga. Om jag fick spränga dessa mentala ramar i luften skulle det vara ett sant nöje – och en klar förbättring av vårt lands utveckling.



140701 – UT MED SOCIALKONTORETS PERSONAL PÅ GATAN!

Jag är positiv till integration, förändring och allt som kan skapa mervärden – för jag vill ha mer!
Men….om vi ska kunna skapa dessa mervärden behöver vi vara förberedda på konsekvensen av våra beslut, vi behöver se hela samhället och dess invånare och tänka till på hur vi ska göra för att bidraga till en positiv upplevelse – inte en negativ som gör att människor blir motståndare till mångfald.

Om vi inte har möjligheter, personal eller kapital att satsa – då ska vi vänta med att skapa mångfald tills vi kan göra det på ett sätt där människor ses som en tillgång och slipper komma i kläm. De kommuner som tar emot flyktingar behöver visa upp en solid strategisk integrationsplan som också innehåller en mental del där hantering av samhällsattityder ingår – först då kan vi bygga ett samhälle där de flesta strävar åt samma håll.

Det sitter människor på gatan och tigger! Inte så många flyktingar, de flesta tillhör gruppen utrikesfödda utan flyktingstatus.
Detta är inte mitt samhälle, det är inte det här jag vill se – det är ett så kraftigt utanförskap, delvis beroende på att man för med sig en del av sin egen kultur och hur man uppför sig i sitt land, men till ännu större del beroende på VÅR brist på professionellt ledarskap i mångfaldsfrågan.
Jag har försökt prata med dessa människor som tigger, några förstår, några kan knappt svenska, och jag frågar mig: Var är socialkontorets personal? Är de, liksom Arbetsförmedlingen, överhopade med administration så att de inte längre kan utföra sitt arbete bland människorna?

Skicka ut socialkontorets personal för att ta hand om dessa människor i gathörnen, plocka in dem, ge dem råd, utbildning och se till att de inte sätter sig där igen!
Plocka in hela familjen! Se helheten!
Om vi välkomnar människor från andra länder till vårt land är detta en av de största uppgifterna i vårt samhälle, om vi inte ska förändras till det sämre.

Vi är en del av världen, men låt oss vara det på rätt sätt.



140510 – VARFÖR TROR VI ATT SEGREGATION ÄR INTEGRATION?

Frågan är aktuell och brännande.
Det är många som tror att segregation är detsamma som integration, och allra värst är det i de större städerna. Jag förstår inte varför Stockholms förorter ska behöva se ut så här när det finns flera små enkla knep att börja med. Visst – det är en svår process att arbeta med integration, speciellt här, men det finns mycket man kan göra för att starta processen åt rätt håll.

Det första är att ta bort ögonbindeln från de nöjda människor som tror att det räcker med att tillhandahålla pengar och mötesplatser. Det är inte kapitalet i sig som skapar integration, det är helt och hållet individerna som engagerar sig som åstadkommer detta – och det behöver vara rätt individer. Inte de som säger ”vi är emot segregation, vi arbetar med integration”, men som sedan tycker att det räcker med ett trevligt fikaställe dit människor ska kunna gå. Att det sedan blir ett inneställe där utrikesfödda landsmän träffar varandra tycker man är helt okay, så att ”de har någonstans att träffas”.
Men det är inte okay! Vi skulle ju arbeta med integration…! Var är svenskarna?!

Min födelsestad Stockholm har gjort mig bekymrad. Jag har besökt fantastiska mötesplatser – materiellt fantastiska – med fika, trevliga stolar och bord, en miljö som skulle locka vem som helst, men här finns bara utrikesfödda som pratar med varandra. Man går hit för att träffa landsmän och skapa sin egen trygghet med de sociala koder man känner igen. Man ger varandra råd som ibland inte stämmer med hur man behöver bete sig i Sverige för att få ett jobb – för samtalen cirklar ofta kring jobb.
Jag gick ut på gatan och bjöd in några svenskar – varpå alla vänder sig om som om dessa besökare kommit från en annan planet!
Jag förstod genast att integration inte hörde till vanligheterna.

Så är det den äldre kvinnan som sitter utanför tunnelbanan med en kopp och ber om pengar. Med min integrationstanke i huvudet säger jag genast till mig själv att ”så här ska det inte vara”. Jag går fram till kvinnan och frågar om hon har det svårt, och hon nickar och sträcker burken mot mig med ett ord ”snälla”. Då erbjuder jag mig att följa med henne till kommunen, men då vill hon inte prata mer. Bakom pelaren står hennes man och samlar in pengarna i burken.

Det finns som sagt situationer av alla sorter.
Jag är helt övertygad om att med integrationsarbete – inte segregationsarbete – så skulle båda situationerna som jag beskrivit långsamt försvinna. I mitt samhälle ska människor vara resurser som bidrager till att vi alla kan växa tillsammans och ta del av ett bra liv. Alla har något att bidraga med på olika sätt. Det är mycket frustrerande att se hur vi tar emot utrikesfödda utan att vara förberedda och utan att rätt personer finns på banan för att leda!

Det är värre att inte vara förberedd för att integrera människor – än att säga nej till att ta emot dem. Det är värre för alla!
Segregation är bland det värsta som finns!



140504 – BLANDA ALLA MÄNNISKOR

Jag har lekt med tanken att mixa typiska entreprenörer som aldrig arbetat inom stat och kommun med personer som alltid arbetat inom ramverk. Hela samhället skulle mixas och blandas, och på de mest otänkbara positioner skulle oliktänkare sättas. Jag vet att detta skulle leda till en ny utveckling, precis en sådan som vi behöver i vårt land, men just nu kvävs denna utveckling av människor som har mandat att rekrytera  – och som väljer att rekrytera personer som vet hur man ska hålla sig på mattan, inte trampa folk på tårna och inte sticka ut för mycket.

Denna osäkerhet finns överallt i samhället, och jag har funderat på vilka strukturer som behövs för att rensa ut detta. Man kan inte säga till människor ”förändra dig”, människor behöver se bryggan över till den andra sidan. Om man inte vet hur eller vad som kommer att hända så vågar man inte. Om man inte är en oliktänkare förstås, men då behöver man ett bra kamouflage för att först få in en fot i de traditionella ramarna – sedan kastar man sin beklädnad och samlar ihop de som vill ha förändring!

Vi närmar oss utvecklingshimlen.



140303 – PROFILERING I MODERN TID.

Idag släpper Apple en ny app för iPhone under bilkörning, där Volvo är med och tar täten bland de som implementerat appen först.

Det ger en god känsla att vara i USA och se prestigemärket Volvo finnas med i täten överallt. Det får mig dock att undra hur det kom sig från första början att Volvo positionerade sig så extremt olika på den europeiska marknaden jämfört med den amerikanska. Det har tydligt visat sig idag hur image behöver hanteras, även i Europa – européer och skandinaver är visserligen annorlunda, men tiderna, liksom människorna, förändras snabbare än strategerna som en gång drog ner hela bilindustrin i botten.
Den som inte förstår hur snabbt målgruppers mentalitet kan förändras kommer att tappa marknader, eftersom det var längesedan bilförsäljning handlade enbart om materiella fördelar.

Viktor Kee startar idag 12.30 från San Francisco.
Vem fasen är Viktor Kee? Namnet vittnar om någon sorts kompetens…
Detta är mannen som ska åka från västkust till östkust för att samla in pengar till behövande familjer i Ukraina.

Det ska bli intressant att snart återvända till Sverige och se hur nyhetsrapporteringen om Ukraina ser ut från den vinkeln, här i USA handlar all rapportering om demokrati, och amerikanerna i allmänhet stödjer Ukraina och vill hjälpa dem till ett eget land med egna rättigheter.

Amerikanska fredsarbetare i Ukraina, som på ideell basis har spenderat ett par år för att hjälpa till med engelska undervisning har nu återvänt tillfälligt till USA på grund av det hotfulla läget som uppstått i och med de ryska truppernas intåg i landet.
Ja, detta är inte helt okomplicerat. Ryssland säger sig vilja skydda ryska medborgare och samtidigt behöver Ukraina givas möjlighet att bygga sitt eget land.

Egentligen är världen en stor filmduk där händelser utspelas i olika verkligheter. Det är fascinerande hur olika världens länder rapporterar sina nyheter och hur journalister kan få samma nyhet att uppfattas helt olika. Media har onekligen ett abnormt stort ansvar.



140226 – MARKNADSFÖRING PÅ LIV OCH DÖD.

Att slåss för sitt liv.
Det är något vi mycket sällan behöver göra i Sverige. I vår lilla trygga värld kallar vi det att slåss för vårt liv om vi inte har råd att köpa mat eller ge våra barn det de behöver, men i andra länder handlar det på fullt allvar om att man faktiskt inte kommer att leva längre.
Det är en verklighet som svenskar oftast inte kan greppa eller förstå.

Jag är tacksam att jag har fått möjligheten att lära mig att förstå, även om vägen dit är mycket svår. Jag har fått frågan varför jag söker mig till det extrema, men det är just detta som gör att jag kan bli mer komplett i alla mina bedömningar, oavsett marknadsstrategiska eller privata. Jag får en helhetsbild som människa – en bild som jag tror att inte så många har idag.

Jag befinner mig mitt i ett krig, och jag kan inte lägga mig och sova förrän jag ser att jag är halvvägs igenom. Jag kämpar för människor på en akutavdelning på ett sjukhus för interner, där det finns en person som inte kommer att överleva utan min insats. Jag måste helt enkelt vinna kriget. Här i USA har dessa människor inget värde, skyldiga såväl som oskyldiga spelar ingen roll.

Jag fick en dag frågan om image och marknadsföring i Californien, och vad jag ansåg om hur företagen framtonade sig på respektive marknad. Jag kom genast att tänka på det Californiska fängelsesystemet som är gigantiskt, och som är ypperliga på att marknadsföra alla de fantastiska rehabiliteringsmöjligheter som fängelserna har. Första gången man läser detta blir man imponerad. Dessa fängelser framstår som rena rehabiliteringscenters där man arbetar med individen.

En gång för längesedan var jag en av de som föll för detta, men idag, efter några års erfarenhet vet jag att dessa fängelser är en annan värld av våld och förnedring, en fruktansvärd värld som jag inte kan beskriva med ord – men som jag gör allt jag kan för att rädda människor ur.

Det förefaller oetiskt att man kan få profilera en verklighet som denna på ett så lögnaktigt vis, men jag antar att detta också handlar om en slags överlevnad. Fängelserna är ändå USA:s största arbetsgivare, så frågan är i högsta grad politisk.



140225 – NYTÄNKANDE.

Det är intressant att nytänkandet även har nått påven i Rom och kardinalen här i USA, I detta fall är det påven som är kontroversiell med nya tankar och förändringar – riktigt spännande! För när påven talar, lyssnar folket.
Jag sitter på en av de mest olycksdrabbade vägarna i området, Interstate 80 utanför San Francisco. Jag kör i sex filer i ganska hög fart för att flyta med mina medtrafikanter. Mobilen ringer, men det är inte aktuellt att svara eftersom jag inte har någon hands free. Säkerhet är viktigt, men det skulle kosta ganska mycket att bli ertappad pratandes här på I 80. Higway patrol syns överallt. Nej, jag skickar ett diskret ”OK” per sms istället, när det slutat ringa. Jag ska just lyfta upp telefonen framför mig så att jag kan trycka in bokstäverna utan att flytta blicken från vägen när jag får syn på en stor skylt, den säger:
”Its not worth it! Texting on the highway will cost you 261 dollars.”
Jag hoppade nästan till bakom ratten! Vem såg mig?
Eller är det bara ett underbart nytänkande för att göra vägarna säkrare?